Session 8.

IO har spenderat natten på sjukhuset där AN och Linda ligger inlagda för observation för sina rökskador. Under morgonen har de två barnen i grannhuset Johansson avlidit på sjukhuset. Ännu har ingen läst artikeln i DN.

IO står i resterna sitt hus, ombedd av Linda att åka dit för att se om något av deras liv återstår. Centurion står en bit därifrån och iakttar IO, som med omänsklig distans rör sig runt i den sotsvarta ruinen. IO minns sitt liv som människa, men han sörjer inte de föremål som hållit honom fast i dåtiden, utan undersöker nyfiket ruinerna. Centurion ser denna omänsklighet, och hur IO inte sörjer, eller ens ångrar händelsen, och Centurion avskyr för första gången sin kompanjon. Detta döljer han dock bakom en vithajs ansikte…

Mängder av novor och människor skriver in sitt stöd för IO och Centurion på forum och diskussionsmötesplatser. Ännu håller kritikerna tyst. Centurion läser allt, och gräver ner sig med självdestruktiv intensitet. Han avbryts av Linda som önskar att han ska komma till hennes sjukhussäng. Centurion beger sig till sjukhuset. Han köper choklad och blommor på vägen.

I sjukhusrummet ligger en liten skrämd och rökskadad Linda som berättar att hon inte längre har några vänner, korten och blommorna är från Andreas (Ios) affärsbekanta och kusinen Cajsa. Hon tackar Centurion för hjälpen, och bekänner att hon inte länge vet vad Andreas gör på dagarna eller vem han är. Hon säger att hon dock aldrig kommer att sluta älska honom. Till slut uppger Linda intention med mötet- hon ber Centurion försöka se om IO har någon annan, bara för att lugna henne. IO vandrar in genom dörren och avbryter samtalet. IO kramar om och kysser Linda och säger att de båda tackar honom så mycket…

IO och Sofia besöker AN, med förevändningen att Sofia ska kolla till AN. Efteråt går de till fikarummet längst ner i sjukhuset och dricker två svarta kaffe. Sofia försöker få IO att ge upp Linda och följa med Sofia.

Under tiden träffar Centurion AN, som uppvisar sina krafter, och de småpratar lite. Centurion lämnar henne och går ner till fikarummet, där han vandrar in precis då Sofia kastar sig om halsen på IO och kysser honom. IO hinner precis teleportera dem därifrån, så Centurion ser ej denna hemliga kärlek.

IO leker med AN, och de snackar.

Ett extra kommittémöte kallas, eftersom amerikanska armén vill mötas diplomatiskt för ett tillkännagivande av något slag. Centurion kastar sig in i debatten på Internet, i den våg av kritik som sköljer över novorna. Människorna blottar sitt hat och sin rädsla. Centurion skapar aliaset Perikles och ger sig in på nova-fiendernas sida och skapar kontakter med fienden. Han får ett pm från Xerxes som säger att väntans tid är över, snart kommer novorna sköljas bort från Sverige.

IO kallas in till Linda, och hon undrar var de ska bo någonstans nu. Linda vill ha tillbaka Andreas, och IO blir rasande. Linda vill att IO ska dölja sin identitet, bli människa så att de kan bo ifred. Hon säger att hon hatar honom, och att det är hans fel att husen brann ner. IO säger att AN kan umgås med novor nu, oh de kan ha en plats i den samlingen. Linda avskyr IO, och vill att han ska sluta låtsas vara den personen- och bli som Andreas förr i tiden. IO säger att Andreas är död och spelar upp mängder av ansikten och röster inför Linda som får panik och skriker. In kommer Centurion som hört skriken. Han slår upp IO mot en vägg. Linda vill att IO ska gå, och Centurion uppmanar honom att lyda henne. På väg ut möter IO AN som undrar om de bråkat. IO säger att så är fallet, och AN rusar förbi sin pappa (IO) och kastar sig i mammas säng.

Möte med kommittén. General Sanders presenterar sig, en blond fet man med tunt hår, som röker. Han berättar att städerna Helsingborg och Kristiandsstad nu står under beskydd av amerikanska armén, allt novavåld kommer att bekämpas.

IO tar en refreshmentscen där han står och skriker på toppen av turning torso, där han möter teknikern Kevin, som tycks vara i färd med att bryta sig in/ spionera på Centurion- men det fattar inte IO.

Centurion super med Tundra, och de hamnar i samma säng, och sover, och något mer.

Fulla aspektpoäng.

Inför spelpass 8.

Artikel i Dagens Nyheter dagen efter striden med Flamman.

Två barn, fem och sju år gamla dödades under onsdagskvällen i en brand i bostadskvarteret Solbacken i Malmö. De båda barnen låg och sov i ett rum på översta våningen då taket på huset fattade eld. Elden spred sig ner i innertaket i barnens sovrum, vilket ledde till kraftig rökutveckling. Elden startade i samband med våldsamma stridigheter mellan olika fraktioner inom Novasamfundet.

IO, ledare för Ioniterna och staden Novus var en av de inblandade i konflikten som utbröt i bostadsområdet Solbacken under natten till söndagen. IO själv säger i ett uttalande att han beklagar händelsen, men att skulden för det inträffade ligger helt och hållet på ”Flamman”, den pyrotekniskt begåvade nova som länge knutits till företaget Yin-tech.

Flamman och IO var två av de novor som tillsammans bidrog till att avsätta Partiet Nya Sveriges ordförande Henrik Örn och återinföra demokratiska val i Sverige. Källor på plats uppger att även Centurion, ledare för legosoldatgruppen Milleniegruppen var på plats, och att det var han som i slutskedet av striden med grovt våld bringade Flamman om livet.

Räddningsaktioner inleddes efter konflikten, bland annat med av IO själv. De två barnen, samt deras äldre syster, kunde tas levande från huset och fördes till MAS. Under natten avled de bägge syskonen av rökskador. Även det äldre syskonet behandlas just nu på MAS för rökskador, men läget uppges vara stabilt.

Barnens föräldrar befann sig under novornas konflikt i ett angränsande hus där de besökte vänner. Barnens mamma, Ingela Johansson, försökte flera gånger ta sig de tjugo meterna till sin egen ytterdörr för att rädda barnen. Hon vill i dagsläget inte ge någon kommentar till händelsen.

Barnens pappa Robert Johansson menar händelsen är ett tydligt bevis på att det fortfarande pågår krig i Sverige, och att dessa våldsamheter mellan novor kommer att fortsätta drabba människorna i Sverige. Robert säger: ”Det finns en laglöshet bland novor som gör att de kan röra sig fritt, göra vad de vill och skada vem som helst. Vad ska vi göra när de kommer med sina superleenden, eller hotar med supermuskler. Det är dags att någon mänsklig auktoritet kliver in och ger oss vanliga människor beskydd från dessa labila bomber som vandrar mitt ibland oss.”

Varken kommittén eller åklagare har ännu förkunnat om det kommer att väckas något åtal efter händelsen. Advokat Inger Pleijer, rådgivare åt kommittén uttalade under gårdagen sitt stöd för IO och Centurion, och menade att händelser av denna art är alltid beklagliga, men en naturlig följd av att regionen fortfarande inte helt stabiliserats sedan inbördeskriget.

Poliskommissarie Eskil Persson på malmöpolisen rycker på axlarna när vi frågar hur han ser på det hela. Till slut får honom att svara på våra frågor. ”vad spelar det för roll”, säger Eskil och skakar på huvudet. ”De kommer alltid att göra som de vill med oss, oavsett vem som styr landet, eller hur det ser ut. Det kommer vara dom och vi. Slavar och herrar. Den nya ordningen. Det finns inget Sverige längre, kommer aldrig att finnas igen. Inte så länge de är kvar här. Jag kan inte känna mig säker längre, inte ens som polis. Vad ska vi göra? Arrestera dem?” Eskil skrattar, viftar åt oss med handen och går iväg.

Begravningen kommer att hållas under kommande lördag, och flera minnesstunder kommer att arrangeras i närliggande skolor och kyrkor.

Inför spelpass 8.

Förr gångens spel gav upphov till lite mindre regelfnul, och regeländringar. No biggies, men ändå.

Regeländringar:

Aspekter kan vara tio till antalet, och ska sammanfatta karaktärens olika sidor. Antalet aspekter avgör antalet aspektpoäng.

Aspektpoäng återhämtas genom refreshment-scenes.

Aspektpoäng används till att läka skador. Ett kryss på nivå fem läks med fem aspektpoäng. Detta innebär inte att skadorna på nivå fyra och tre etc läks!!! Däremot skakar skada ner efter en BDTP.

Två typer av skador existerar, fysiska och mentala/ sociala. Dessa skador motsvaras av defensiva färdigheter, nämligen Tålighet och Beslutsamhet. Enbart dessa färdigheter kan användas för defensiva handlingar (byta intention) i en Bringing Down the Pain.

Aspekter aktiveras negativt av spelledaren. Detta innebär att spelledaren erbjuder ett aspektpoäng för att via en aspekt ta över en karaktär för ett ögonblick. Detta kan undvikas av spelaren genom att betala en aspektpoäng.

Allmänt tänk:

Vi ska ha fler konflikter med mindre livsavgörande stakes, så att man kan tillåta sig att förlora. Dessutom kan man eskalera konflikter om de ”börjar lågt.”

Vi ska skriva upp antalet aspektpoäng, liksom skador mellan varje session, och låta dessa värden följa med. (Inte glömma bort skador mellan varje pass…)

Som sag, inga biggies. Kul att testa ändå. Lite lägre "nivå" på dramat emellanåt ger nog högre effekt åt de tunga topparna!

Kul att hänga imorgon och spela!

Spelpass 7.

IO och Centurion återvänder till ett snöigt Sverige i slutet av januari. Klimatet mellan novor och människor har hårdnat betydligt, och även Centurions läger för Milleniegruppen i Falsterbo är ”belägrat” av Ystadkyrkan.

Hos de ”grekiska gudarna” vid Snow Hill har en fråga väckts i IO, en fråga han länge skjutit upp. Är jag Gud? (Frågans nyckel)

Nathan Lang har fått reda på att han ska ersätta de amerikanska militärerna i kommittén.

IO återvänder hem till en lycklig Linda, som saknat honom. Hon berättar att AN berättat om att hon själv är messias och ska rädda mänskligheten genom eld, tillsammans med en brinnande ängel. När IO kommer upp på Ana rum hänger Flamman utanför fönstret och pratar med AN. Flamman drar.

IO kelar med sambon Linda då Sofia ringer och avbryter och vill att han ska komma. IO drar dit och blir övertygad av Sofia att älska. Efteråt vill Sofia att han ska välja mellan henne och Linda. IO lyckas skjuta upp beslutet.

Centurion träffar på Stålis som blivit abnorm och konstig, han har förändrats av sin kraft.

Centurion beger sig till Nathan Lang för att få honom att jobba för Centurion och kartlägga Yin-Tech. Samtalet avbryts av ett telefonsamtal från presidenten. Centurion väntar utanför. Nathan kommer ut och berättar att presidenten och en general Sanders informerat om att Nathan kallats hem, ingen amerikan ska finnas representerad i kommittén och USA ska bara representeras i Sverige genom militär makt. General Sanders kommer till Sverige för att styra upp händelserna.

IO försöker få Linda att gå med på att flytta. Det hela slutar bara i bråk. Centurion kommer dit ensam och snackar med en städande söt Linda. De finner båda gemensamma åsikter i sin mänsklighet. Centurion vet att han är människa. Centurion blir plötsligt förälskad i Linda, som dock ej märker detta, eller besvarar kärleken. (Den obesvarade kärlekens nyckel).

Kommittén samlas och ett vilt bråk utbryter där Centurion hävdar att man ska skriva in att kommittén förbjuder/ ställer sig mot amerikanska operationer i Sverige. Harald vill ej detta, men tvingas ge sig. Kommittén författar en text om detta.

IO tar med Centurion för ett privat samtal och berättar om sina våndor med Linda och Sofia. Det hela avbryts av våldsamheter utanför. Stålis har blivit vansinnig och plöjer bland Ystadkyrkans anhängare. Han har blivit deformerad. IO räddar de kristna, och Centurion drar med sig Stålis ut över vattnet och släpper honom i havet. När han svimmat tas Stålis med till en äng. Till slut placeras han i förvar i Egypten, instängd i betong (!).

Under bråket med Stålis inser Centurion att han ska skydda människorna, som är svaga och behöver hans hjälp. (Beskyddarens nyckel)

IO och Centurion söker efter Flamman, och tar reda på att hon färdats mellan militärbasen i Bjuv och Ystadkyrkan. Då ringer Linda till Centurion och säger att Flamman är där och huset är i lågor. Hjältarna drar dit. Centurion räddar Linda ur flammorna och IO ger sig på Flamman som tagit AN och är på väg därifrån. En vild strid uppstår då Ios hus brinner ner och även grannens. Till slut besegras Flamman och Centurion vrider nacken av henne och räddar AN. Flammans döda kropp landar som en säck dött kött i snön framför det brinnande huset.

IO lyckas med sitt supersinne lugna ner AN och Linda och få dem ur sitt trauma, och minska risken för traumatisering för AN.

Ja en del regeländingar också. Aspekter förändras och även skadesystemet. Ingen av karaktärerna har aspektpoäng kvar, och IO har två skador.

Brev från södra norrland

Kära världsförbättrare!

Jag skriver sittande vid den öppna spisen i vardagsrummet i den gård där allting började en gång i tiden. Jack hämtar whiskey efter whiskey till mig och jag tror att jag måste passa på att få ner de här orden innan pennan blir för svår att hålla tag.

Jag minns er från första gången jag såg er, du IO med det där förvånande ansiktsuttrycket i tevetornet. Du hade aldrig sett något som Robin, aldrig någonsin, inget som mig heller för den delen. Du trodde inte på det då, inte på riktigt, att det hänt, att vi var annorlunda, att människor fått en ny sorts existens. Jag vet att du är akademiker och att du var lärare, kanske kunde du inte få din hjärna att logiskt förstå den Robin, det monster, som du såg. Hur han slukade människor, och novor också för den delen? Den kvinnan ni räddade, jag hoppas hon är evigt tacksam, det är en plågsam död att slukas av Robin. Tro mig, jag har sett offrens ögonblick hundratals gånger, själv fångat dem och burit dem till honom, för att få honom att leva ännu en dag. Han var mitt enda i livet som spelade någon roll, innan Jack.

Centurion, vi träffades i Novus, du trodde att vi, jag och Robin, var ingenting, det galna paret, jag är säker på det, du utvärderade oss med din kalla blå blick. Hot? Nej. Användbar resurs? Nej. Och sen glömde du oss, eller placerade oss längst bak i ditt medvetande. Det var inte lätt att smuggla kropparna in i staden, men jag gjorde det för Robin, för att den snoken Flint övergav oss. Han lämnade Robin att dö, för att få honom att tjäna som sin slav. Robin vägrade, jag också, och det var värt priset.

Flint ville åt det som Robin kände till, det som förändrade oss alla- ägget. Det som förstörde honom. Det var här i den här stugan norr om Gävle som jag träffade Robin första gången. Han fann mig här buren hit och räddad av självaste Hong (ja, ni läste rätt!). Tredje försöket, uppskurna handleder. Min familj ville inte ha ett freak mitt ibland sig. Jag bodde under en bro och trodde inte jag förtjänade bättre. Det var Robin som fick mig att vilja leva igen. Vi bodde alla här hos Hong, ett tjugotal novor, alla med ”defekter” eller vad nu mänskligheten i sin arrogans vill kalla det!

Jag skriver, whiskey börjar ta, jag ursäktar för det, kanske mer osammanhängande än det hade behövt bli. Hade inte skrivit annars, vill få det ur mig. Hursomhelst så var det här vi bodde åren innan inbördeskriget, innan det bröt ut på riktigt. Hong samlade oss här, vi som var utstötta, önskade döda. Hans riktiga namn är Josef Hiller, adoptivson (från Kina) till Morgan Hiller, och med era resurser vet ni nog vem han var! En av Sveriges mest resursstarka och mäktiga män genom historien. Han ägde ett hundratal stora företag över hela världen och uppfostrade sin son, playboyen Josef till sin arvinge. Trist då arvingen en dag vaknade som ett monster med stålblänkande hud. Ut så klart skulle han, som alla freaks, och Josef kastades ut i snön, och tog sig namnet Hong. Han gömde sig här i familjens gamla stuga, och slickade sina sår och samlade sina likar.

Det var här som BUGs bildades, av Hong, Skinn och Marta, men de vet ni ju allt om….

Hur som helst, så var det långt efter att Hong mördade sin familj. Jag fick bara höra om det via historier när jag sen kom ht. Då tyckte jag det var rätt. Nu? Jag vet inte. Vad Jack än viskar till mig när vi ska somna så tror jag vi är ett undantag, han och jag, människa och Nova. Det kommer inte att dröja innan något händer mellan raserna, något katastrofalt. Vet ni att det ryktas om ett liknande ägg som landade i bortre ryssland, Sibirien någon gång i början av förra århundradet?

Hong levde som en fiende till människan i flera år och ni vet vad som blev följden av det. Ni såg lägren i Småland där han ”utforskade” gränserna för människans fysik och psyke. Det var han som förslavade stora delar av fienderna till Henrik och Svartrockarna genom sina hypnotiska krafter. Trots det avskydde han alltid Svartrockarna. Han kunde inte med deras löjliga militäriska trams och människoliknande organisation. Varje nova är en egen enhet, sa han, en egen stat, en egen Gud.

Hong har ändrat sig nu. Det är av yttersta vikt att ni förstår det. Jag vet inte vad som hände, men jag vet att det skedde då han träffade en viss general Sanders, en amerikansk general, som på något sätt lyckades fängsla honom i slutet av inbördeskriget och föra honom till USA. När Hong kom tillbaka till Sverige var han förändrad. Han sa sig ånga vad han gjort mot sin familj och alla människor. Han föraktade allt som var novor, även det inom sig själv. Det var därför han tog avstånd från Skinn.

Hong känner till ägget. Han vet att det är ägget som ger oss våra krafter, och han vet också att ingen kan ta sig in till ägget utan att skadas eller bli galen. Han samlar sina krafter för att förstöra allt som är novor, inklusive novan i sig själv, och bli människa. Detta gör han tillsammans med representanter i kommittén och inom kyrkan. Han håller på att hitta ett sätt att ta sig till ägget för att krossa det. På något sätt måste den vävnad som ska ta sig in i Stockholm förändras på molekylär nivå. Det är därför han vill åt Robin och alla som varit i närheten av Stockholm och påverkats av strålningen, för att studera vad som händer med kroppen.

Det är därför han vill åt den sten som Flint har i sin ägo. Det blir dock inte så lätt eftersom Flint står under Röda Sonjas beskydd. Sonja, ja det är en annan historia. Även hon känner till historian om ägget, via Flint som hörde historien från Robin själv. (Jag misstänker, eller nej, jag vet att det är i Värmland som de håller Robin gömd).

Sonja vill ”öppna” ägget för att släppa lös de krafter som påverkar novor, men inte människor. Vad som kommer att hända då? Ja, vem vet. Sonja vill ha makt. Fast, det behöver jag kanske inte berätta för dig Marcus?

Nu kallar Jack från björnfällen, ni får ursäkta mig. IO, kontakta mig om det är något mer du vill veta. Jag ser härmed min skuld till dig som betald.

Kära hälsningar!

Sandra Drackner

Brev från Sverige

Brev författat av Åke ”Stålis” Stahlfuchs, adresserat till Marcus Arkas
Daterat 12 januari 2013.

”…så läget vid Vombsjön kan alltså inte sammanfattas på något annat sätt än att ett fullständigt övertagande är genomdrivet, trots skottlossningen som skedde strax efter midnatt, då två f.d. svartrockaranhängare gav sig av ut i vattnet, för att sedan fångas in av Tranan. I efterföljande förhör, som skedde i den gamla ladan i Klinta, med hjälp av sinnesläsaren Apollyon kunde det fastställas att de bägge simmande männen tänkt ta sig till något som de i sina minnen omnämnde som ”Källan”- oklart vad detta är, eller om männen ens själva känner till fenomenet. Deras medvetna sinnen tycktes vara rensopade på alla rent neurologiskt förankrade minnen.

Trots detta bakslag har vi dock funnit dokument som tyder på att denna grupp svartrockare haft en agenda bortom ren överlevnad. Vi fann kodade meddelande som skickats till andra, så kallade, ”församlingar”- oklart var. Klart är hur som helst att dessa grupper har kartlagt Yin-techs aktiviteter i Skåne i militära syfte, och vi fann en omfattande karta över det forskningskomplex som byggts i de gamla gruvorna under samhället Bjuv, och den amerikanska militärbas som finns placerad vid resterna av Findusfabriken.

I övrigt känner jag mig nödgad att rapportera om de grupper av kristna fanatiker som slagit sitt läger inte bara runt Novus utan även runt vårt kära hotell i Falsterbo. Flera av oss har försökt jaga bort dem, men de står kvar som stenstoder i snö och kyla, dag som natt, män, kvinnor, gamla och även barn. De stirrar på oss och skanderar psalmer som om det vore hejarramsor för hockeylag. Jag kan inte annat än äcklas av dem likt de äcklas av mig. Hur kan de säga så om oss, att vi vore helvetets sända nephilimer. Jag är inte mer syndfull än dem, jag har trott på den enda Guden sedan jag lärde mig tala, sedan jag lärde mig krypa- sedan jag öppnade ögonen och såg den första solstrålen blänka över min kropp. De vet ingenting om Gud. Ingenting! Eh, chefen, kanske ska jag lugna ner mig, jag vet, du bryr dig inte om något av det där, eller hur? För mig spelar det roll. Jag kan inte stå och se på hur det krossar och förvrider de Sanna orden. Vi är alla Guds barn.

Det har blivit värre också. Snart har vi hela Skåne mot oss, snart hatar de alla oss. Människorna. Det är sedan den där flickan i Halmstad. Jag vet inte om ni hört om det där på andra sidan Atlanten? Kanske lika bra jag berättar. Hon var som vem som helst, en flicka. Fjorton år. Hon hjälpte sin pappa på lantbruket. De bodde i en av de där självförsörjande byarna, ”ett kejsardöme” som det visst skämtsamt kallas. Hon skötte grisarna, ryktet säger att hon älskade grisarna, att hon bodde med dem. Det gjorde hon också, för att dölja sin egen hud, de törnen som trängt upp ur henne och som krokade fast i allt hon rörde vid. Detta var hennes enda kraft. Inte mycket att ha, eh, chefen? Inget för oss i milleniegruppen, va?

I alla fall kom en grupp nomader (jag vet inte vart de hållit sig gömda sedan kriget, säkert norrut) och bestämde sig för att de skulle övernatta några dagar i byn. De hotade sig in som vanligt, och tog vad de ville. Under natten hörde de talas om flickan som levde i grisstallet, att hon ”älskade” grisarna. ”Då är vi goda nog för henne”, sa de. Under natten välde nomaderna in i grisstallet, och det sägs att grisarna kom skrikande ut därifrån. Under natten hörde människor i andra Kejsardömen smällar från skottlossning, och såg väldiga ljussken över himlen, som magiska fyrverkerier. Dagen efter kom en handelskonvoj till byn, och möttes av sönderslagna hus. Flickan satt i mitten av ett femtiotal slaktade kroppar och smörjde sin hud med blod för att dölja sina törnen.

Nyheten spreds snabbt, om flickan som förvandlats- något hände henne denna natt. Hon fick krafter och blev märklig, galen, alldeles förstörd i huvudet. Något gick fel med all den kraften i hennes lilla kropp. Nu finns det ingen människa som våga komma nära en nova. I alla fall ingen som inte redan har kontakt. Överallt i landet jagas de våra, de som ännu inte fått krafter nog att värja sig.

Man blir ju orolig själv. Jag har inte berättat det chefen, men. Jag har förändrats. Du skulle inte känna igen mig. Jag är inte längre den feta skalliga lilla man som du lämnade här i Sverige. Jag har fått styrka. Jag ser ut som en superhjälte. Jag vet, det är som ett skämt- en femtiotvåårig kristen gubbe, ornitolog dessutom, har fått en kropp som stålmannen. Jag hör allt. Jag ser allt. Ingenting tycks kunna stoppa mig. Jag brottade ner Tyfonen på en låtsasmatch och jag skrattade, innan jag förstod att han slogs för sitt liv och jag var på väg att döda honom. Kanske har de rätt de kristna människorna. Jag kan inte sluta tänka på flickan i Halmstad. Vad händer med oss chefen?

Jag kanske inte borde berätta det här. Jag har mardrömmar. Varje natt. Fruktansvärda. Något inuti mig vill ut, och jag står vid en spegel och ser det slita sönder skinnet inifrån mig, och jag kan inte röra mina händer, jag kan bara stå där och se i spegeln hur varelsen tuggar sönder mina muskler i armarna, på bröstkorgen, sliter sönder blodådror med centimeterlånga huggtänder, och krossar slutligen själva skelettbenen i min kropp. Kvar framför spegeln står ett monster, jag kan inte beskriva det på ett annat sätt. Det är ur detta monstrums ögon jag tittar, och jag ser mig själv i spegeln.

Nog om detta trams, eh, chefen. Mycket strunt du ska behöva stå ut med. Det är bara mina konstiga drömmar, jag sover dåligt, och det är säkert mina krafter som gör det, som växtvärk, i femtioårsåldern!

För övrigt vet jag nu med mina nya sinnen vad som skedde i klocktornet då Sandra mördades. Joss sköt, med hjälp av Röda Sonjas krafter att förutse framtiden, och bromsa tiden.

På tal om tid har vi infört ett nytt system för att mäta de framsteg som gjorts inom…”